Min största rädsla inom ridsporten.
Det är ganska svårt att förklara då min rädsla går mycket upp och ner. Just nu skulle jag säga att det är att rida ut på Acke faktiskt.

Innan vintern så fick han spel en dag när jag och ellinor galopperade ute, när jag försökte stanna så bara han fortsatte springa. Jag kämpade och kämpade och typ 700 meter efter att jag försökt stanna så började han sakta ner och efter ytterligare metrar stannade han men var jätte skärrad.
Det kanske inte verkar som mycket, vilket det säkert inte var när jag tänker tillbaka. Men det läskiga var inte riktigt att han sprang, utan att jag kände mig helt hjälplös.
Han hade alltid varit jätte lätt att stanna, men just den dagen ville han inte lyssna alls.

Sen den dagen så har han alltid varit jätte pigg ute, och alltid dom första galoppsprången så springer han skit fort! Men jag har gjort flera övningar för att kunna stanna honom på ett snabbt sätt. Och så att han förstår att jag menar allvar, så nu går det mycket bättre.

Jag känner mig mycket säkrare på honom, och jag tror att han är säkrare med mig också. Jag känner mig nästan alltid nervös i början av galoppen, med det lugnar ner sig när han saktar ner efter ett par språng.

Jag vet inte riktigt vad jag är rädd för när han springer. Det är inte farten. Inte heller att jag ska trilla av, jag ju trillat av Felix x antal gånger. Jag kan vara rädd att han ska skada sig, han är alltid min första prioritet! Det spökar lite i huvudet på mig, men jag får pli på det snart!


Min #1 kille