Min bästa händelse med Bosse
Jag har många bra moments med Bosse, men en sak som verkligen fick mig att tro på oss, fick mig att se framåt och vara överlycklig, är tävlingen i Vara.
Det var min och Bosses andra start bland storhästar i hoppning, det var vi 2, en till fjording och 15 halvblod i klassen.
Tänker beskriva dagen från början till slut!
Jag och Josse gick upp tidigt på morgonen för att göra i ordning Bosse inför den långa resan till Varaortens Ryttarförening, det ligger väl ungefär en timme bort.
Jag kan bara beskriva den här dagen med ett ord, UNDERBART
Det var min och Bosses andra start bland storhästar i hoppning, det var vi 2, en till fjording och 15 halvblod i klassen.
Tänker beskriva dagen från början till slut!
Jag och Josse gick upp tidigt på morgonen för att göra i ordning Bosse inför den långa resan till Varaortens Ryttarförening, det ligger väl ungefär en timme bort.
Jag var super taggad men otroligt nervös när jag dagen innan sett vad det var för hästar som jag skulle möta.
Josse då, som inte bara brukar vara min hästskötare på tävlingar, hon är även min "mentala coach" hjälpte mig att vara lugn.
Vi hade packat in ALLT i bilen och hästen står i transporten när vi rullar ut från gården, när vi åkt i cirka 40 minuter så gick vi igenom allt vi tagit med oss och jag får panik.
Jag hade glömt passet..
Mamma ringde vill VoRf och frågade hur vi skulle göra då vi inte skulle hinna hem och tillbaka innan min start och de sa att jag skulle komma direkt och sen skicka passet vi fax när jag kom hem efter tävlingsdagen och tur var väl det att vi fick starta!
Efter några om och men så kommer vi fram, parkeringen var perfekt skrittavstånd från anläggningen så när jag kommer fram gör jag honom lite mjuk i sidorna i skritt ute på stallplanen, sen ska jag gå in till framridningen.
Jag har nog aldrig sett något värre!
Det fanns ingen personal där, och ridhuset var otroligt litet! Bosse tog kanske 2-3 galoppsprång på kortsidan och 4-5 språng på långsidan, så jag red bara några varv där och fick sedan vänta på min tur att komma in till framhoppningen.
Jag minns hur ledsen jag var och hur mycket jag bara ville dra mig ur tävlingen, för han hoppade inte ett enda hinder, och gjorde han det, ja då rev han!
Men då kom jag på en taktik som fungerar väldigt bra, prata med honom!
Efter en liten stund skulle jag in på banan, jag var hur nervös som helst och hade inte Josefine vid min sida så hon kunde lugna ner mig, för hon stod på andra sidan av paddocken redo med kameran.
Men vi kommer in, kollar på de läskigaste hindrena och de 5 som ridit innan mig, inkl. fjordingen hade inte varit felfria så jag tänkte bara, nu kör vi järnet!
Inför varje hinder taggade jag honom med glada ord, berömmde honom och samlade upp honom till en stor galopp (vet att det låter konstigt men när jag samlar honom så sätter han in bakben väldigt mycket under sig och lyfter hela framdelen) och tänker framåt.
Första hindret, inga problem, inte heller det andra och så rullar det på.
Jag ville inte hoppas på för mycket men vi kommer mot det sista hindret, än så länge felfria och jag driver som tusan och han svävar över!
Vi var felfria! Vi var fanemej felfria! Det var visserligen bara en clearround men vad spelade det mig för roll?
Vi stannade kvar tills min klass var slut och vet ni vad? Jag var den enda i hela min klass som var felfri!
Det må vara den minsta rosetten som hänger inne i mitt rum, men den betyder ändå mest!
en sån underbar känsla!
Här kommer filmen från tävlingen:
Josse då, som inte bara brukar vara min hästskötare på tävlingar, hon är även min "mentala coach" hjälpte mig att vara lugn.
Vi hade packat in ALLT i bilen och hästen står i transporten när vi rullar ut från gården, när vi åkt i cirka 40 minuter så gick vi igenom allt vi tagit med oss och jag får panik.
Jag hade glömt passet..
Mamma ringde vill VoRf och frågade hur vi skulle göra då vi inte skulle hinna hem och tillbaka innan min start och de sa att jag skulle komma direkt och sen skicka passet vi fax när jag kom hem efter tävlingsdagen och tur var väl det att vi fick starta!
Efter några om och men så kommer vi fram, parkeringen var perfekt skrittavstånd från anläggningen så när jag kommer fram gör jag honom lite mjuk i sidorna i skritt ute på stallplanen, sen ska jag gå in till framridningen.
Jag har nog aldrig sett något värre!
Det fanns ingen personal där, och ridhuset var otroligt litet! Bosse tog kanske 2-3 galoppsprång på kortsidan och 4-5 språng på långsidan, så jag red bara några varv där och fick sedan vänta på min tur att komma in till framhoppningen.
Jag minns hur ledsen jag var och hur mycket jag bara ville dra mig ur tävlingen, för han hoppade inte ett enda hinder, och gjorde han det, ja då rev han!
Men då kom jag på en taktik som fungerar väldigt bra, prata med honom!
Efter en liten stund skulle jag in på banan, jag var hur nervös som helst och hade inte Josefine vid min sida så hon kunde lugna ner mig, för hon stod på andra sidan av paddocken redo med kameran.
Men vi kommer in, kollar på de läskigaste hindrena och de 5 som ridit innan mig, inkl. fjordingen hade inte varit felfria så jag tänkte bara, nu kör vi järnet!
Inför varje hinder taggade jag honom med glada ord, berömmde honom och samlade upp honom till en stor galopp (vet att det låter konstigt men när jag samlar honom så sätter han in bakben väldigt mycket under sig och lyfter hela framdelen) och tänker framåt.
Första hindret, inga problem, inte heller det andra och så rullar det på.
Jag ville inte hoppas på för mycket men vi kommer mot det sista hindret, än så länge felfria och jag driver som tusan och han svävar över!
Vi var felfria! Vi var fanemej felfria! Det var visserligen bara en clearround men vad spelade det mig för roll?
Vi stannade kvar tills min klass var slut och vet ni vad? Jag var den enda i hela min klass som var felfri!
Det må vara den minsta rosetten som hänger inne i mitt rum, men den betyder ändå mest!
en sån underbar känsla!
Här kommer filmen från tävlingen:
Jag kan bara beskriva den här dagen med ett ord, UNDERBART
Kommentarer
Trackback
