Är det något jag hatar att gå på så är det utvecklingsamtal!
Det är så otroligt tråkigt och man bara sitter där och väntar på att tiden ska gå!
Oj oj, men nu är mitt över och det var svårt att hålla borta tårarna när min mentor sa "Jaa, det här är faktiskt sista samtalet innan du försvinner ut i världen".
Fy vad hemskt det var!

Men nu ska jag plugga lite till provet som vi har på måndag.
Kan ganska mycket då det är ett intressant ämne - andra världskriget.
Hästarna fick vila idag då jag skulle fram och tillbaka så mycket med skolan men imorgon ska jag rida dressyr på både Bosse och Carisma, ska även se till så jag har en fotograf när jag rider Carisma då jag nu tar det sista steget.
Jag ska inom den närmaste veckan lägga ut henne på annons, det är verkligen med tårarna i ögonen jag gör det här.
Hon står mig så nära, vill inte skriva om det så mycket just nu då tårarna rinner ner för min kind.


Den här älskade ponnyn, åh vad jag älskar henne!

Men det här är det bästa för oss båda, jag behöver gå vidare från ponny och Carisma behöver en ryttare som kan ta henne långt och som ger henne kärlek varje dag i många år framöver!
Jag skulle kunna ha kvar henne tills jag blir 18, men det funkar helt enkelt inte.
Jag vill komma vidare och utveckla mig och varför ska då den ponnyn med hela livet framför sig gå och ströva i en hage?
Däremot kommer jag vara noga med hennes nya ägare! Det ska verkligen passa från att man leder hästen till och från hagen till att dem tar steget ut på banorna.
Det ska se bra ut när dem rider, och en ung ryttare gör inget, så länge han/hon är rutinerad!

Jaja, nu ska jag ta tag i pluggandet, vi hörs av till kvällen!